I Sverige hade de flesta ångloken med tryckluftbromsutrustning ångbroms på loket. Tendern hade tryckluftbroms.
Tryckluftbromsen användes på vanligt sätt och vid behov användes även ångbromsen på loket.

I början på 1920-talet när tryckluftbroms infördes allmänt vid SJ hade många lok en tid dubbel uppsättning bromssystem. Dock användes aldrig vakuum- och tryckluftbroms samtidigt i ett tåg.
Under järnvägsförstatligandet i slutet på 1930- och början av 1940-talet fanns det åter ånglok i SJ lokpark med vakuum- och tryckluftbromsutrustning. I de flesta fallen hade loken ångbroms. Några B-lok som hyrdes ut till NSB fick under den tiden vakuumbromsutrustning i tillägg till den befintliga bromsutrustningen.

Fördelen med ångbroms är att så länge loket är under ånga och därmed körbart finns alltid broms tillgänglig. Värre är om loket är körbart men tryckluftbromsen av någon anledning inte verkar.

Det Sb-lok som kom till Danmark hade ångbroms och tryckluftbromsapparater för tåget men av någon anledning fordrade danska myndigheter att loket skulle ändra och få tryckluftbroms även på loket. Dessutom påstods att lokets bakände var framände.